Jag blir så arg när jag ser bilder på lyckliga mödrar och nyfödda barn, och avundsjuk! Jag fick inte det, jag fick ångest varenda minut av varenda timme dom första månaderna, 3 dagar efter förlossningen stod jag och dammsög för att slippa mata Alice, jag var helt förstörd kroppsligt och blev sydd en hel del men jag gjorde allt för att slippa ta hand om henne. Jag kände sådan ångest och att jag varken ville, orkade eller kunde ta hand om mitt barn, det var fruktansvärt. Jag han inte skrivit om det så mycket förut men detta är vanligt! Men det pratas inte om det för så ska det ju inte vara, det ska vara rosa moln och underbart första tiden, men ofta är det inte så. Det är först för några månader sedan jag blivit av med denna ångest nästan helt. Jag har aldrig haft problem att knyta an till henne, jag kände kärlek från första stund men att ta hand om henne var svårt. Jag har sån tur att jag har Niclas som dels har iza sen innan så han visste hur allt skulle göras och tog så fruktansvärt mycket ansvar, det har varit tufft men nu är det nästan så bra det kan bli :-) våga prata om det!!